Detta är något som jag sagt till få, men ändå att folk kanske förstår utan att jag behöver säga det.
Ibland känner jag mig otroligt ensam pågrund av omständigheterna runtomkring mig, mina kompisar och de sociala tillfällena som automatiskt kommer till mig.
Det sitter en grupp med personer i våningen nedanför mig, mycket nära vänner och konverserar. De skrattar och har roligt, och det kan ibland vara svårt att sätt fingret på varför jag känner mig ensam i detta tillfälle. Trots att de är nära kompisar så delar vi inte samma intresse och det kan vara väldigt svårt för mig att föra fram det jag tänker.
Anledningen till att jag känner mig ensam just nu, trots vänner nere, är två saker. Jag saknar att vara ensam, jag saknar att ta saker i mitt tempo, jag är bland annat väldigt trött och att vara social kan vara väldigt svårt när man är trött. Jag är inte van vid att vara runt folk under så långa tidsperioder som jag varit nu, detta gör mig stressad och jag får inte ensam tid med mina tankar och mig själv, vilket jag måste ha för att må bra. Det är därför jag bland annat njuter av träning, det är stund för sig själv, man tar allt i sitt eget tempo och man njuter av nuet. Jag saknar mig själv.
Detta är andra punkten, jag känner att jag på något sätt defineras av det jag verkligen njuter av. Jag njuter av att vara med mina kompisar, självklart, men min meditation är film, min verklighetsflykt är spel, avslappning serier och avstängning musik. Jag har inte mediterat på väldigt länge, känns det som, det var två veckor sen jag såg någon film senast. Jag saknar att svepa in mig i andra personer och bilder, att bli hypnotiserad.
Podcaster jag lyssnar på fungerar som mina filmvänner, de diskuterar de jag ibland vill diskutera med mina vänner men som jag ibland kan sakna otroligt mycket. Jag tror att man behöver vänner som har samma intresse och jag känner att det är lite olyckligt att jag inte hittat någon som matchat samma intresse om film och samma sorts filmer. Mina klasskompisar fyllde det ganska bra, men inte fullt, det gick att diskutera Roy Anderson eller Zhang Yimou men inte James Cameron eller JJ Abrams, vilket egentligen borde vara lättare, eftersom det är mer kommiersiellt. Jag kan ibland hata att säga, James Cameron, killen som gjorde Terminator och Titanic, och liknande saker. Jag saknar sällskapet av /Filmcast.
Jag älskar mina vänner och jag älskar deras sällskap men ibland vill jag att de ska ta mig pÃ¥ axeln, titta in i mina ögon och säga ”jag förstÃ¥r!”, och verkligen förstÃ¥. Detta har antagligen alla problem med nÃ¥gon gÃ¥ng, att sakna nÃ¥gon som verkligen förstÃ¥r sig pÃ¥ en. Jag antar att jag bara vill gnälla lite!
Jag har ont i min hals och mage också, det är otroligt energidödande.
Jag har en lovefilm hemma som legat där ett tag, och pågrund av tenta, flytt, studenter så har jag omöjligt hunnit se den, det är Rian Johnson som regisserat, som nu regisserat filmem Brothers Bloom. Independentfilm som säkert är riktigt bra.
Jag vill vakna upp, ut och motionera i frisk luft, städa på mitt rum och hitta min mobilladdare bland alla sladdar, se på Brick och ta det lugnt sen på kvällen kommer jag vara redo att socialisera mig bland mina vänner jag älskar.
Jag behöver bara vara ensam för att känna mig mindre ensam…